VD-bloggen

Det finns ju som bekant en diskussion om invandringen. Om den är bra eller inte. Många är tveksamma av olika skäl. Min ståndpunkt är enkel och baserar sig på följande sanning: ”Ett land har problem när människor flyttar ut ur landet – inte när människor flyttar in i landet.”

Människor är helt enkelt resurser som strömmar in eller ut ur ett land. Man kan jämföra den mänskliga kompetensen med en naturtillgång. På samma sätt som om vi fann olja i Östersjön, så krävs initialt en tung investering och som på kort sikt är en belastning. Men när investeringen skett kommer avkastningen.

Det är med detta vi jobbar på Academicum. Vi och andra aktörer: privata och offentliga, är frontsoldaterna. Många av de akademiker som vänder sig till oss för att få hjälp kommer från Iran, Irak, Palestina, Somalia, Kina och andra utomeuropeiska länder. De vänder sig till oss av ett enkelt skäl: vi har ett gemensamt intresse. Vi, som verkställare av den svenska politiken, agerar för att kompetensen snabbt kommer i relevant arbete. Och invandraren har sociala, ekonomiska och själförverkligande skäl att medverka i den processen.

Med det sagt är utmaningen för svensk invandringspolitik att ytterligare förbättra möjligheterna för integrering eller assimilering. Ett intressant projekt som strax startar är Lotsprojektet. Projektet förser en invandrare med en Lots som bistår med stöd för integreringen. Lotsen skall tillhandahålla kunskaper om bostäder, arbetsförhållanden, utbildning, stöd för jobbsök m m. Lotsprojektet ett exempel på ett bra nytänkande och utveckling av Den svenska modellen.

Ibland kan det vara svårt att orientera sig bland fakta och statistik. Häromdagen kom ett sådant exempel. Det var arbetsförmedlingen som i en färsk studie konstaterar att:

”En av tre arbetssökande som erbjudits stöd av en coach hos Arbetsförmedlingen har fått jobb 90 dagar efter avslutad aktivitet. Nio av tio som haft en jobbcoach är också nöjda med insatsen, visar en ny rapport från Arbetsförmedlingen” (Pressmeddelande från arbetsförmedlingen 2010-09-08)

Men texten bör nyanseras. Man kan ju av texten få intrycket att det är arbetsförmedlingens egna coacher som har nått det påstådda resultatet. Men får att nå det har arbetsförmedlingen slagit samman privata coachers resultat med arbetsförmedlingens resultat. Håller man i stället isär dessa så blir texten:

”35 % av de som coachats av en privat coach har fått jobb, 28 % av de som coachats av arbetsförmedlingens coacher har fått jobb. Skillnaden är 7 procentenheter”

Det är alltså så att de privata coacherna lyckats mycket bra. Förklaringen är sannolikt att privata coachföretag ofta står nära företag och myndigheter (arbetsgivare) och kan på så vis erbjuda konkreta kontakter för den som behöver det. Ett annat skäl är att det ställs stora krav på de privata coacherna med t ex ett max antal som kan coachas samtidigt av en coach m m.

Kritiskt granskade journalister har ännu så länge fokuserat på de privata coacherna och det är också de som konkret har utvärderats genom bl a arbetsförmedlingen men också av fristående granskaren Ernst & Young. Utvärderingarna har varit positiva.

Inför nya satsningar inom arbetsmarknadspolitiken är det därför – oavsett regering – dags att ta en rejäl funderare över effektiviteten och begrunda att:

Arbetsförmedlingens coacher har coachat sammanlagt 38 488 personer, varav 10 663 fått jobb.

De privata coacherna har coachat 34 242 personer, varav 11 992 fått jobb.

Alliansen har i denna fråga inte varit helt klar. I Alliansens Jobbpaket antyds att satsningen på coacher skall ske i arbetsförmedlingens egen verksamhet. Det skulle vara synd. 7 % högre effektivitet talar för att privata coacher bör få fortsätta och utveckla sin goda verksamhet.

Då och då får jag telefonsamtal från akademiker som sökt jobb. Många jobb, som mest 700 jobb! Ibland kommer de inte på intervju; ibland kommer de på intervju. Men sedan händer inget. Utbildningen blir äldre och äldre.

Gemensamt för nästan alla är de säger att de tappat sugen och ibland känner nästan skuld för det.

Men!! Att ”ge upp” är faktiskt rationellt som ett första steg. Det är orimligt att sätta samma nyckel i låset gång på gång på gång när nyckeln bevisligen inte passar! Att fortsätta med det är att definiera som ”vansinne”. Därför är det helt rationellt att avbryta jobbsökande med en metod som inte fungerar.

Men lika rationellt som det är att avbryta – lika rationellt är det att fundera över hur nyckeln är konstruerad … Det är detta som en jobbcoach kan hjälpa till med. Ibland är det små förändringar som behövs: bättre CV och ännu oftare bättre brev; ibland är det en helt ny strategi för jobbsökandet och ibland kan målet vara känna glädje både inför och efter en jobbintervju.

Det är på det sättet jobbcoachen arbetar. Nyckeln ändras och anpassas.

Hur mycket som måste ändras beror bl a på konjunkturen. Är det som nu, en rejäl lågkonjunktur, så behövs mer. Skulle det däremot råda en rejäl högkonjunktur, ja då behövs endast små förändringar.

Ett argument mot jobbcoachning som framförts i debatten är att det är en logisk omöjlighet.

Kritikerna har menat att det skulle vara omöjligt att coacha till jobb i lågkonjunktur. Det ligger en viss logik i resonemanget, för lågkonjunktur innebär ju – per definition – att det saknas jobb och hur hela fridens namn ska en jobbcoach kunna coacha till jobb, som inte finns!

Men mot denna paradox talar resultaten. Arbetsförmedlingens utvärdering av jobbcoachningsprojektet (juni 2010) visar att 1/3 av de som coachats fått jobb. På Academicum är resultaten ännu bättre, drygt 40% har fått jobb under eller strax efter coachningsperioden.

Att detta är möjligt beror på att den statistiska synen på jobb och konjunktur är felaktig. Det finns inte en (1) ekonomi i Sverige. Nej, sanningen är att det finns ca 900 000 ekonomier, d v s varje företag har sin egen konjunktur inom ramen för den större konjunkturen. Och på varje företag finns latenta utvecklingsprojekt. Det är viktigt att minnas att varje företagare hela tiden söker nya vägar och nya resurser. Ett företag som t ex får en praktikant genom en jobbcoach och som bidrar till företagets tillväxt och lönsamhet kommer därför att anställa den f d arbetslöse.

Det är just detta som skett och sker just nu. I jobbcoachningsprojektet har ca 20 000 personer fått jobb. Det går alltså att coacha till jobb i lågkonjunktur.

Men detta sagt vill jag också peka på att den coachning som fungerar bäst, är coachning med fokus på jobb och med en coach som har ett brett och relevant kontaktnät.