Då och då får jag telefonsamtal från akademiker som sökt jobb. Många jobb, som mest 700 jobb! Ibland kommer de inte på intervju; ibland kommer de på intervju. Men sedan händer inget. Utbildningen blir äldre och äldre.

Gemensamt för nästan alla är de säger att de tappat sugen och ibland känner nästan skuld för det.

Men!! Att ”ge upp” är faktiskt rationellt som ett första steg. Det är orimligt att sätta samma nyckel i låset gång på gång på gång när nyckeln bevisligen inte passar! Att fortsätta med det är att definiera som ”vansinne”. Därför är det helt rationellt att avbryta jobbsökande med en metod som inte fungerar.

Men lika rationellt som det är att avbryta – lika rationellt är det att fundera över hur nyckeln är konstruerad … Det är detta som en jobbcoach kan hjälpa till med. Ibland är det små förändringar som behövs: bättre CV och ännu oftare bättre brev; ibland är det en helt ny strategi för jobbsökandet och ibland kan målet vara känna glädje både inför och efter en jobbintervju.

Det är på det sättet jobbcoachen arbetar. Nyckeln ändras och anpassas.

Hur mycket som måste ändras beror bl a på konjunkturen. Är det som nu, en rejäl lågkonjunktur, så behövs mer. Skulle det däremot råda en rejäl högkonjunktur, ja då behövs endast små förändringar.