Före valet skrev en rad alliansföreträdare artiklar till förmån för privatisering av arbetsförmedlingen. Centern menar t ex att en arbetslöshetspeng bör införas som ger en arbetslös fritt val att välja leverantör av karriärtjänster. Idag är det arbetsförmedlingen som i flertalet fall bestämmer vad som är en lämplig åtgärd för den enskilde.

De borgerliga förslagen som rör privatisering har ibland hämtat inspiration från Australien som är ett intressant exempel. I Australien reformerades 1998 arbetsförmedlingen enligt följande.

(1) Arbetsmarknadsdepartementet upphandlar (vart tredje år) leverantörer samt utvärderar (rankar).

(2) En särskild myndighet (Centrelink) fokuserar på de arbetslösa och bedömer vilken typ av åtgärd som är aktuell.

(3) Fristående utövare sköter den konkreta arbetsförmedlingen; matchning till jobb, utbildning m m.

I den första upphandlingen vann den australiensiska arbetsförmedlingen en marknadsandel om ca 40 procent. Efter nästa ramupphandling fanns enbart privata företag.

Sannolikt skulle mönstret upprepas om det infördes i Sverige. Jag tror dock inte att förklaringen är så enkel att de privata företagen helt skulle radera ut det offentliga. Nej, sannolikt skulle delar av nuvarande arbetsförmedlingen byta rubrik och form och i stället bli privat. Också det är rationellt: det finns i arbetsförmedlingen värdefull kompetens som är konkurrenskraftig.

En erfarenhet från det australiensiska exemplet är att antalet privata aktörer minskade kraftigt, d v s större aktörer förvärvade mindre. I dag är t ex den svenska coachingmarknaden hopplöst stor. Det finns ca 900 företag som en arbetslös skall försöka göra ett rationellt val bland. En fungerande marknad kräver en koncentration till ett begränsat antal leverantörer som på ett tydligt sätt kan presentera sitt utbud för köparen av tjänsten. De 900 företagen vad gäller coachingtjänster kan jämföras med ca 100 företag för samtliga tjänster i Australien.