”Hög effektivitet, platt organisation och bättre kontakt med näringslivet gör att bemanningsföretag är beredda att ta över Arbetsförmedlingens jobb, visar en rapport från regionkontoret i Linköping.”

Detta är ingressen på en studie  av Svenskt Näringslivs regionkontor i Linköping som presenterades i veckan. Den stora poängen med en privatisering är som jag ser det två. Den ena är kostnadssidan. Genom att upphandla privata aktörer kan åtgärderna anpassas smidigt till rådande konjunkturläge. Den traditionella svenska modellen  med en (1) stor arbetsförmedling med ca 10 000 anställda är av naturliga skäl mindre flexibel. Det andra skälet gäller effektiviteten vilket beror på närheten till företag. Här ska man tycker jag, inte göra sig några illusioner om att ett privat företag vilket som helst skulle vara effektivt. Det beror på företaget, dess kunskap om kundgruppen, dess kontakt med arbetsgivare o s v.

När det gäller kompetensen hos enskilda arbetstagare hos arbetsförmedlingen finns inget skäl att tro att de privata skulle vara ”bättre”. Jag var förra veckan på en rekryteringsträff på arbetsförmedlingen i Göteborg. Jag träffade ett tjugotal jobbcoacher som nu sägs upp. De gjorde ett oerhört starkt intryck på mig, såväl vad gäller utbildningsbakgrund som engagemang. Också i övrigt har jag mött engagemang. Svårigheten för arbetsförmedlingen framför allt de dubbla rollerna; att vara myndighetsutövare (polis) och utvecklande coach/stödperson. Skulle en privatisering ske så är jag övertygad om att den kompetens som byggts upp hos arbetsförmedlingen snabbt kommer att absorberas av etablerade och nybildade företag. Kanske är det dags att sluta prata om Arbetsförmedlingen som ”institution” och i stället prata om arbetsförmedling, som ”funktion”?