Idag hade jag och Stig-Björn Ljunggren (som sitter i Academicums styrelse) en debattartikel på Svd.se. Temat var att ca 60 000 akademiker är utan jobb och att akademiker bör ses som en prioriterad grupp, inte minst för att vårda utbildningsinvesteringen som individ och samhälle gjort. Sammanlagt är för närvarande ca 100 000 000 000 kr (ett hundra miljarder) på räntelöst konto.

Drygt 100 kommentarer har lagts upp. Ett vanligt tema är att akademikerna får skylla sig själva som väljer irrelevanta utbildningar men många är också positiva till debatten som sådan! I topp på den negativa listan finns genusvetarna och språkvetarna, d v s humanister. Åsikten stämmer med den vanliga fördomen att ”har man gått naturvetenskaplig linje på gymnasiet så finns inga problem!! Och ”väljer man humaniora så får man räkna med trubbel!” Men det är fel.

Ser man till facit (SACO:s statistik) så ser man snabbt att uppdelningen mellan ”flummiga” ämnen och mer rejäla inte är relevant. Se på fakta!

I november var ca 60 000 akademiker utan jobb. Av dessa var 6900 humanister. Här ingår det som kritiseras mest: genusvetare, språkvetare, konstvetare o s v.

Tittar man på de ”hårda utbildningarna” så finner man: ca 10 000 ekonomer, 6 500 ingenjörer inom industri, 3 700 pers inom IT, 1500 fysiker och kemister, 1500 biologer samt ca 1000 matematiker.

Som framgår av siffrorna finns en stor mängd arbetslösa naturvetare.

Ett annat tema är ”laissez- faire” eller avskrivningstemat. Man säger: Det finns x antal jobb i Sverige och det är bara de jobben som går att söka och den som inte får jobb inom sin kompetens får söka en annan sorts jobb. Det är ett resonemang som förutsätter att skattebetalare och individ är beredda att skriva av utbildningsinvesteringen (ca 1 600 000 kr per person) efter något halvår utan jobb.

Men vad göra? Ja att skriva av ettusenmiljarder kronor är så klart oförnuftigt. I stället bör man vårda investeringen? Det betyder två saker: bättre matchning på den nuvarande arbetsmarknaden (coachning, praktikprogram) och att parallellt med det skapa en större arbetsmarknad. Det senare är det viktigaste och det svåraste. Men det Sverige behöver är företagande som ”Folkrörelse”. Då blir åkern större och avkastningen större.