En arbetssökande kontaktade Academicum för ca ett halvår sedan. Hon berättade att hon varit arbetslös i mer än 10 år och hade nästan gett upp tanken på att komma tillbaks till arbetslivet. Hon befann sig i det besynnerliga tillståndet som kallas Fas 3 vilket bl a innebar att hon inte kunde få hjälp av Academicum genom Akademikertrainee. Det hade annars varit en bra lösning. Men den dörren var stängd. Vi gjorde då det som vi kunde. Vi tittade på CV:t. Det var bra. Vi tittade på ansökningsbrevet. Det var inte bra. Vi skrev ett nytt modellbrev och så sökte hon jobb. Hon hamnade direkt på en intervju och sen en till och sen ytterligare en. Den tredje intervjun resulterade i en anställning. Den hjälp vi bjöd på var på ca en timme. Och frågan är: varför fick hon inte den hjälpen för 10 år sedan? Felet är enkelt att identifiera: Arbetsförmedlingen, den f d Alliansregeringen samt den nuvarande S/MP-regeringen har inte har satt upp det självklara målet: Att så få som möjligt ska hamna i långtidsarbetslöshet. Detta borde vara en självklarhet. Men är det inte. Antagligen ser regeringarna det som mer meriterande med krafttag då skadan redan är skedd. Men det är enligt min mening en felaktig strategi