På 60 talet var det inte ovanligt att företag och firmor lät en person som stod utanför arbetsmarknaden få hugga in och jobba. Det var enklare då. Sverige var inte så reglerat på gott och på ont. Säkert var arbetsmiljön sämre och säkert var lönebildningen mindre reglerad men mer av makten låg hos företagen som därigenom kunde ta ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Sedan kom regleringarnas årtionden och på 70 -talet kom MBL och LAS och i deras sällskap  en rad av följdlagstiftningar. Facket blev viktigt liksom myndigheterna. Företagens makt krympte och AMS makt ökade. Men nu är det kris och modellen är under prövning och positiv förändring. En stor mängd människor måste komma in på arbetsmarknaden under de närmaste åren och i det läget mobiliserar företagen ånyo. Den processen har påbörjats och vi ser initiativ som ”Äntligen Jobb” genom bl a Swedbank, ABB och Manpower” och Arbetsförmedlingen  och regeringen söker arbetsplatser som kan bistå. Det börjar också bli vanligare med policybeslut hos företagen, med innebörd att företagen öppnar dörrarna till de som står utanför arbetsmarknaden. Vi är på väg tillbaks till det goda i  60-talet. Men mycket återstår och många av regleringarna som nu låser möjligheten till jobb, framför allt enklare jobb finns kvar. Stenen har dock börjar rulla. Och det ligger en fantastisk potential i att aktivera landets ca en miljon företag.