Ett argument mot jobbcoachning som framförts i debatten är att det är en logisk omöjlighet.

Kritikerna har menat att det skulle vara omöjligt att coacha till jobb i lågkonjunktur. Det ligger en viss logik i resonemanget, för lågkonjunktur innebär ju – per definition – att det saknas jobb och hur hela fridens namn ska en jobbcoach kunna coacha till jobb, som inte finns!

Men mot denna paradox talar resultaten. Arbetsförmedlingens utvärdering av jobbcoachningsprojektet (juni 2010) visar att 1/3 av de som coachats fått jobb. På Academicum är resultaten ännu bättre, drygt 40% har fått jobb under eller strax efter coachningsperioden.

Att detta är möjligt beror på att den statistiska synen på jobb och konjunktur är felaktig. Det finns inte en (1) ekonomi i Sverige. Nej, sanningen är att det finns ca 900 000 ekonomier, d v s varje företag har sin egen konjunktur inom ramen för den större konjunkturen. Och på varje företag finns latenta utvecklingsprojekt. Det är viktigt att minnas att varje företagare hela tiden söker nya vägar och nya resurser. Ett företag som t ex får en praktikant genom en jobbcoach och som bidrar till företagets tillväxt och lönsamhet kommer därför att anställa den f d arbetslöse.

Det är just detta som skett och sker just nu. I jobbcoachningsprojektet har ca 20 000 personer fått jobb. Det går alltså att coacha till jobb i lågkonjunktur.

Men detta sagt vill jag också peka på att den coachning som fungerar bäst, är coachning med fokus på jobb och med en coach som har ett brett och relevant kontaktnät.