Arbetsmarknadsutbildningar är socialdemokraternas paradgren. Moderaternas paradgren är däremot matchning. Alliansregeringen införde därför jobbcoachning som en nyhet 2009 i den statliga arbetsförmedlingens verksamhet. Detta kritiserades av socialdemokrater och när Alliansregeringen minskade på arbetsmarknadsutbildningar så kritiserades det av Socialdemokrater. Så vem har rätt?

Som jag ser det är åsiktsskillnaden begriplig i politiskt avseende.  Partierna tittar på sina kärnväljare som är arbetssökande med frågan, vad krävs? Det innebär att borgerligheten tittar på akademikergruppen. Den har inget behov av arbetsmarknadsutbildning (generellt sett), men däremot av matchning. Socialdemokraternas kärnväljare har däremot inte någon akademisk utbildning men behöver en utbildningsinsats för att bli ”matchningsbara”. En komplett arbetsmarknadspolitik behöver alltså bägge åtgärderna.