2021 ska arbetsförmedlingen vara radikalt förändrad. Det är om ca 1,5 år. Förändringen innebär att själva arbetsförmedlingsverksamheten flyttas från myndigheten till privata leverantörer. Att det är en utmaning är inte att överdriva. Ungefär 14 000 personer arbetar på myndigheten och redan har 4500 sagts upp och hälften av kontoren läggs ned. En utmaning för myndigheten är att få verksamheten att drivas samtidigt som den avlövas på personal. En förhoppning är att drastiska förändringar sker så sent som möjligt så att övergången kan ske ”sömlöst”.

Om staten har en utmaning så gäller samma sak för de privata företagen. En utmaning för branschen är att om 1,5 år leverera tjänster till ca 300 000 arbetssökande. Det ska dessutom ske på ett kvalitetssäkert sätt. Det i sin tur ställer krav på Den Nya Arbetsförmedlingen att ha kontrollfunktioner. För att kontrollen ska kunna ske är det sannolikt näst intill omöjligt att ha upphandlingar som ger också små företag möjlighet att delta, utan antalet företag måste begränsas.

Ett tredje problem som uppmärksammats i pressen är hur företag kommer att hantera orter med litet underlag, d v s att etableringen på en sådan ort inte är lönsam. Här tror jag att det oftast kommer att lösas t ex genom att flera orter inkluderas i ett kontrakt, d v s att leverantören inte kan välja. (Ett alternativt skulle vara att differentiera orterna med olika prissättning.)

En påtaglig utmaning för branschen är att vara någorlunda form 2021. Redan har en rad konkurser inträffat p.g.a. besparingar och fler kan komma. Det, samt behovet att vara ”stor”, kommer att innebära sammanslagningar och skapande av större enheter. Den processen kommer att vara påtaglig hösten 2020.