Intervju med Kristina Aspemo – yrkescoach på Korta vägen i Stockholm (del 1)

-Hur ser processen ut för att få praktik genom Korta Vägen?

Ett riktigt framgångsrikt arbete bygger på ett gott samarbete mellan deltagaren och yrkescoachen. Deltagaren i Korta Vägen funderar och reflekterar över vilken arbetsplats man är intresserad av och som man skulle passa in på. Man får också söka på nätet för att se vem som kan vara en bra chef att kontakta. Deltagaren gör mycket arbete själv. Och så har man sin coach som är med och bollar idéer kring detta.

Jag som yrkescoach kontaktar arbetsplatser och presenterar deltagarens kompetens och önskemål. Sedan fortsätter vi tills det blir en träff.  Förr eller senare får man svar från någon arbetsplats som vill träffas. Då ordnar vi ett möte där deltagaren har intervju med den potentiella praktikplatsen. Om det uppstår ett bra intryck mellan dem, kommer man fram till att börja praktiken.  Inför intervjun tränar jag deltagaren så hen känner sig väl förberedd på de frågor som kan komma.Vi har ett uppstartsmöte där alla tre parter är med. Vi pratar om målsättningar, upplägg och arbetsuppgifter och stämmer av. Mot slutet gör vi en utvärdering om hur det har gått och vad nästa steg blir. Jag finns kvar som coach i bakgrunden om det skulle behövas mer stöd.  Så ser processen ut.

-Vad är det vanligaste hindret under processen? 

För att det ska fungera bra är samarbetet mellan deltagare och coach väldigt viktigt. Deltagaren måste själv se att “det handlar om mig, min framtid och vad jag vill” och vara aktiv. Det är en förutsättning för att det ska bli bra.  Det måste också finnas ett förtroende mellan deltagare och coach, att man arbetar ihop och litar på varandra.  Det handlar om välutbildade akademiker som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden och behöver bli mer integrerade. Personen har mycket kompetens och vet bäst om den. Vi hjälper till att visa den, men deltagaren måste sitta i förarsätet.  Men vi gör det tillsammans.

-Okej, så jag förstår – hindret är att jag inte bara kan sätta mig på en stol och vänta på att möjligheter kommer, utan jag måste vara aktiv. 

Ja, aktiv och se att det handlar om dig och din framtid. Vi har ofta deltagare som har varit kort tid i Sverige och kommer från andra länder, och de behöver ett annat slags stöd.  Det är svårt att veta hur den svenska arbetsmarknaden ser ut, vilka företag som finns och så vidare. Därför måste vi hela tiden ge stöd och anpassa samarbetet efter individens situation. Det är verkligen ett samarbete.  Men man måste ha inställningen att det handlar om din framtid och fundera på vad man kan bidra med. Och jag tycker också att det är viktigt…

-Så jag som deltagare kan inte tänka att nu har jag något stöd och att det är jobbcoachen som gör det mesta. Eller hur?

Just det, nej. Man behöver också tänka så här: vad kan jag bidra med, vad vill jag bidra med, istället för bara vad jag vill ha?  Du måste vara realistisk. Sen är coachens roll också att ge hopp och uppmuntran, för det är jobbigt att vara arbetssökande. Coachens uppgift är att peppa deltagaren och hjälpa hen att se möjligheterna.

-Vad är det med att gå på praktik som är absolut positivt? Vad gör det till en bra grej att gå igenom?  

Det finns så många positiva saker, tycker jag. En praktik är lyckad om den leder till jobb, och ingen önskar det mer än vi och deltagarna. Men även om det inte blir jobb finns det många vinster med en praktik. Det stärker självkänslan och yrkesidentiteten. Man får uppdaterade erfarenheter.  Jag hade precis ett utvärderingsmöte med en deltagare som är arkitekt. Om två veckor slutar hans praktik. Han var så glad och sa att nu behärskar han systemet helt, vilket han inte gjorde innan. Hans handledare sa att han nu har mycket bättre chans att få jobb, för nu är han ”up and running”.  Så det stärker kompetensen, ger färska erfarenheter och man kan visa sitt värde.

-Och man kan visa sitt värde…

Du kan lägga till praktiken i ditt CV och får ett intyg med gott omdöme om det går bra. Det är jättebra. Många av våra deltagare har utländsk bakgrund. De kan ha massor av erfarenhet, men inte från Sverige. Då får man med sig mycket värdefullt, som språkträning och erfarenhet av en svensk arbetsplats och allt vad det innebär. Där finns många indirekta vinster. Jag hade en deltagare som fick jobb efteråt, samma ställe som praktiken. Hon sa att det svåraste på praktiken var fikastunderna – hur man pratar där. Hon började titta på Netflix-serier för att kunna hänga med i samtalen. Det var hennes råd till andra: var social, gå med på fika, ät lunch ihop. Det är också ett stort värde med praktiken, att få den erfarenheten.

-Finns det någon skillnad mellan praktik via Korta Vägen och andra typer, som studiepraktik eller praktik i början av arbetslivet?  

Våra deltagare har ofta mycket arbetslivserfarenhet, men kanske inte från Sverige. Många har utländsk bakgrund eller har jobbat i Sverige men av olika skäl fått luckor i sin anställning.  Man behöver hitta sätt att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Våra deltagare är ofta meriterade, med både akademisk utbildning och erfarenhet. Om man är ung och fortfarande studerar har man kanske inte den erfarenheten än.

-Målet är att förbereda sig för arbete. Så man ska inte underskatta praktiken?  

Nej, det finns så mycket vinster med praktik. Det är en sak att kunna teorin från studier, men erfarenhet från arbetslivet är ovärderligt.

-Hur ser arbetsgivare på praktikanter från Korta Vägen? 

Jag tycker att vi har väldigt goda samarbeten med många arbetsgivare. Det kan vara en utmaning: att vara meriterad och erfaren, men samtidigt ny som praktikant. Hur man hanterar det känslomässigt är viktigt.  Jag vill att våra deltagare ska veta att arbetsgivarna uppskattar och ser den kompetens de har. Den bästa praktiken sker när båda parter får något ut av det. När arbetsgivaren ser att vi har investerat tid och energi, även om det inte är med lön, så finns ett engagemang som krävs från båda håll. När praktikanten ansluter väl till gruppen och bidrar på ett bra sätt, blir det riktigt bra. Jag tycker vi har mycket goda samarbeten och är seriösa i det vi gör. Många arbetsgivare uttrycker också att de vill bidra till integrationsarbete, vilket är en del av det hela – att integrera akademiker från utlandet till Sverige. Det finns ett stort engagemang för det, och många är glada att få möjlighet att bidra.

Fortsättning följer!